Vi hade länge tänkt att vi skulle skaffa oss höns, och att det skulle vara en lantras. Lantras innebär att det är en av de raser som har utvecklats under en lång tid i Sverige och är vana vid våra förhållanden. Det till skillnad från de hybrider som är hårt framavlade för att antingen värpa mycket eller ge så stor avkastning på kött som möjligt. I praktiken betyder det att en lantras klarar sträng kyla bättre, äter mindre, växer långsammare och värper färre ägg än en hybrid, vilket passar bra för en självhushållare som gärna producerar maten till hönsen själv, och gärna har dem ute, även under vintern. En annan anledning att vilja ha en lantras är för att man hjälper till att bevara en del av den svenska historien.
Kackel.se är en förening för bevarande av de svenska lantraserna av fjäderfän i Sverige, och av dem köpte vi boken ”Höns, ankor och gäss” för att få mer kött på benen, både vad gäller vilka lantraser som finns, men också hur man tar hand om dem. Efter några besök på olika hönsbytardagar sprang vi plötsligt på en tjej som sålde osorterade kycklingar av lantrasen Skånsk Blomme. Det är den största av Sveriges lantraser och den näst vanligaste i Sverige. Vi slog till och köpte 8 st kycklingar för att ha en god sannolikhet att få i alla fall fyra hönor och en tupp. Resterande tuppar skulle få hamna i frysen.
Väl hemma på gården blev det brått att få ihop hönshuset som inte var helt klart, men nu blev det högsta prioritet. Tills dess fick kycklingarna leva i två stora kartonger som vi skar öppningar i och placerade vägg i vägg. En värmelampa behövde de också då de inte hade din hönsmamma som kunde skydda dem mot nattens kyla, men lyckligtvis kunde vi låna en av en granne. På dagarna fick de springa runt i några kompostgaller vi ställde i en fyrkant.
Efter ungefär en vecka blev hönshuset klart i ett rum i magasinet, det vart vitmålat och fint, men strö på golvet och hönsen fick flytta in. I cementgrunden i hönshuset fanns det sedan tidigare en lucka för hönsen att gå ut genom, och där utanför satte jag upp en temporär hönsgård bestående av några hörnpinnar, ett när runt om, och ett nät över. I utegården fick de vara under dagarna men när skymningen kom så stängde vi in dem i hönshuset.
En vecka senare bestämde vi dock att se ifall de kunde hållas fritt på gården. Så de fick lov att utforska utanför hönsgården. Men försiktiga steg trevade de ut på tomten, under vaksamma ögon från oss, då katterna tyckte att kycklingarna såg väldigt roliga ut att leka med.
Mycket uppläxning av katterna senare inser vi att det fungerar väldigt bra att ha dem lösa på gården. De sprätter och letar mat lite varstans, och tar skydd under traktorvagn och annat när de känner sig rädda eller bara vill ha skugga. På kvällarna går de antingen tillbaka själva till hönshuset eller så motar vi enkelt tillbaka dem och stänger för natten så att inte räven ska ta dem.
Nu några månader senare har kycklingarna växt till sig ordentligt och man kan nu könsbestämma dem tydligt. Det visade sig att vi hade sådan tur att lyckas köpa sju hönor och en tupp, så det blir en helt perfekt besättning på gården, men tyvärr inga kycklingstekar till frysen det här året. Förhoppningsvis kommer tuppen, som vi för övrigt har döpt Frank, att göra sitt jobb, och hönsen att börja lägga ägg till våren, så får vi kanske nya kycklingar i sommar.
Källinge Gård 