Källinge Gård

22 oktober, 202123 oktober, 2021

Odling senaste 3 åren

Det har varit flera år av tystnad på bloggen, men desto mer aktivt har det varit på gården. Vi är just nu en familj på 5, och har de senaste åren haft en till tre volontärer via WWOOF eller workaway.com vilket har resulterat i att mycket blivit gjort på gården. Här kommer lite bilder och info från vår växtlighet.

Vi har lärt oss väldigt mycket mer på dessa tre år av odling, trots två förlossningar mitt i odlingssäsongen. Men odlingen har kommit på sidan av varje år, både pga barnen och för att renoveringarna kommit först.

Vi kom i kontakt med konceptet permakultur redan för 5 år sedan, men har först nu verkligen försökt förstå vad det verkligen är: ett koncept och principer och inte lösningar. Det hjälper dig att ställa rätt frågor för att du själv ska hitta svaren. Med det tankesättet kan man inte ”göra” permakultur utan istället odlar man med permakulturprinciperna som vägledning för designen. Permakultur blir ett sätt att förhålla sig till sig själv och omgivningen och försöka hitta lösningar som blir långsiktigt hållbara och minimerar ens eget arbete samtidigt som man får mat utan är göra det på bekostnad av andra arter. Permakultur handlar om designen och inte lika mycket om själva produkten. Det finns mängder med YouTubevideor som beskriver detta bättre.

Det jag konstant snubblar på med permakultur, och det som kanske gjort att vi inte riktigt tagit det till oss, är att jag inte känt att det nödvändigtvis hjälpt mig att bestämma hur jag ska göra när jag står där med spaden i handen och snabbt ska gräva ner ett träd innan barnen slåss. Nu har jag insett att det inte är tanken, permakultur ska inte ge mig svaren. Det svåra blir då plötsligt att jag måste hitta svaret själv, vilket gör allt så groteskt stort och oöverstigligt eftersom jag måste kunna så mycket om hur naturen fungerar för att veta vad som är bäst. Så permakultur kan hjälpa oss att designa men jag inser att jag måste leta på andra ställen för att få tekniken och svaret, och se många konkreta exempel på hur och varför andra gjort på vissa sätt, för att själv bestämma hur jag ska plantera trädet. Och att det ändå är bra att fortsätta som vi gjort nu, dvs att testa och testa och göra fel för att lära oss. Låta några äppelträd hamna fel och växa dåligt, rensa för lite och få problem med sniglar och potatisbladmögel och sen ta ett steg tillbaka och fundera på hur vi kan förbättra. Istället för att stå med trädet i handen i tre år i väntan på att komma på den optimala placeringen. Och vi kommer inte nödvändigtvis köra permakultur fullt ut utan kan välja att applicera de principer vi vill när vi tycker det gör mest nytta. Vi har svårt för religiös fundamentalism, vilket verkar göra att de extremt renläriga även inom permakultur ger oss obehag.

Här kommer bilder på odlingar nära huset, ”under-säsongsodling” på ca 100 kvm med växthus och bärbuskar i nära anslutning:

fräser delar av landet 2021, medan delar av landet är täckt hela säsongen för att undvika att ogräs tar över, och delar blir upphöjda bäddar. Målet är att skapa fasta, upphöjda bäddar på hela ytan men detta hinns inte med det här året.

plantering av äpple och päron i en av raderna för att testa att blanda perenna och annuella grödor, höst 2020. Ängsfröblandning sås mellan träden

växthuset 2018, vi hade inte bundit upp allt i tid så det blev en djungel

Odlingar på en gammal vall, en bit längre bort från huset och bredvid grannens hus. Ca 1000 kvm odling med möjlighet till utökning:

potatissättning tillsammans med Carolines bror och vårt äldsta barn, vår 2018

potatisskörden (plus några jordärtskockor) för lagring hösten 2021. Sommarpotatisen är redan upptagen och uppäten. Vi satte 8 kg av Sarpo Mira som är bladmögelresistent, vilket borde gett en skörd på 40-80 kg, dvs ett par hinkar till. Precis efter att potatisen var satt kom det 200 mm regn, vilket gjorde marken hård och skulle kunna varit anledningen till att den växt dåligt. Det är också en sort som inte är speciellt framtagen för lerjord och skulle kanske växa bättre på annan jordmån.

2 september, 2020

Skogens miljövärden

Under våren 2020 har vi restaurerat en gammal lövskog vi har i vår ägo. Inom projektet röjde vi även för att skapa rekreation och höja natur- och kulturvärden. Projektet är sponsrat av EU via Länsstyrelsen i Uppsala och Skogsstyrelsen genom Landsbyggdsprogrammet 2014-2020 och projektet Skogens Miljövärden.

Projektet utfördes för att höja den biologiska mångfalden, och öka rekreationsmöjligheterna i området. I skogarna finns även värdefulla fornlämningar som har bevarats och rensats från träd för att människor i framtiden ska kunna njuta av vår historia.

1 juli, 20181 juli, 2018

Vårens odling

Efter en lång och kall vinter med en hel del snö, där kaminerna kom väl till pass, har våren varit desto varmare, torrare och mer hektisk. Förutom en snart ettåring har tiden fyllts med trädfällning, plantering av 1000 granplantor, bygge av tunnelväxthus, odling, bygge av grishus och – hage, inköp av två olika jordfräsar, fräsning och harvning av nya land, kycklingkläckning, renoveringar och en resa till USA.

Odlingarna, som var anledningen till att vi flyttade ut på landet från första början, har i år hamnat i skymundan när mycket annat hamnade högre upp på agendan. Dessutom har det som gjorts gått trögt.

Kvickrot på förra årets odlingsplats

Vi fick hjälp av grannbonden att fräsa upp den betesmark där vi odlade förra året, eftersom plöjningen och harvningen förra året inte räckte för att slå sönder grästuvorna, och de gjorde marken svårjobbad. Efter fräsningen var grästuvorna pulveriserade, men återstod gjorde ett virrvarr av kvickrotsrötter som gjorde det svårt att köra med hjulhacka och således svårt att så och rensa. Vi kämpade förra året, nu vill vi att det ska vara enkelt när vi väl odlar på stor yta. Lösningen på kvickrot (som ser ut som gräs men med rötter som långa trådar) är kontinuerlig harvning, så vi beslöt oss för att inte odla på plätten i år, utan göra det lätt att komma fram med traktorn. Nu har vi harvat med två veckors mellanrum sen i mitten på maj, och bara sått potatis längs ena kanten.

Vi harvar på.

Miniland

För att få åtminstone någon skörd i år har vi gjort en bädd utanför köksfönstret, och där växer just nu squash, pumpa, sockerärt, gurka, rovor, sallat, ruccola, mangold, vitlök och jordgubbar tätt. De har sällskap av en pallkrage med tomat, med tillhörande miniväxthus.

Årets odling är ytterst anspråkslös till förmån för förberedelser inför nästa år.

Misslyckad omplantering

Appropå tomat så dog alla förodlingar av purjo, tomat, pumpa och squash. De var satta i såjord = lätt jord utan näring, och planterades om till större krukor med tung jord från en gammal gödselstack. Om det var chocken i den nya jorden eller att de stod ute i solen större delen av dagen (det senare var inte planerat, men barn ni vet…) som tog kål på dem vet jag inte, men efter ett par dagar hade allt utom fyra chiliplantor dött. Tur då att vi har snälla grannar som hade några plantor över.

Nytt land kräver nya maskiner

Vi bestämde oss för att fräsa upp gräsmattan på baksidan av boningshuset nu när det inte blev något med förra årets land. Efter två veckor med att förgäves försöka starta grannens jordfräs, startade den till slut, men då insåg vi att den inte riktigt kom ner så djupt. Så vi köpte en egen, modell större, en så kallad tvåhjulstraktor från 60-talet. När inte heller den var till belåtenhet köpte vi ännu en, den här gången till traktorn. Nu är det äntligen uppfräst.

Harv nr 1: Tvåhjulstraktor. När denna dras igång vill man ha hörselkåpor! Och skyddsdräkt mot dammet.

Harv nr 2, till traktor, lastas av med traktor

Resultatet är dock inte direkt odlingsbart då det är mycket klumpar. Det bästa vore att låta de sönderslagna grästuvorna ligga och förmultna till nästa år och planen är att lägga halm och hö på. Kanske att vi lägger lite bra jord ovanpå i ett hörn för att kunna få ner lite förodlad kål i år.

Vi håller humöret uppe, fokuserar på allt annat vi vill göra på gården och hoppas på mer skörd nästa odlingssäsong. Tänk vad bra det kommer bli nu när mycket av grovjobbet är gjort.

14 oktober, 201718 oktober, 2017

Att väva en egen bärsjal i gåsöga

Vi har börjat bära ganska mycket i bärsjal här på Källinge, och då vi varje onsdag går till en vävstuga övertalade vi damerna där tillsammans med en annan sjalbärare att få sätta upp en bärsjal i en av vävstolarna. Vi ville ha en mysig stark bärsjal i delvis ull och nu har vi äntligen blivit färdiga med vår egenvävda bärsjal i gåsöga.

Varp och planering

Vi funderade först på att varpa 1400 trådar för stabilitet, men damerna på vävstugan avrådde oss från det, då det skulle bli lite väl mycket trådar att solva. Det slutade med att vi varpade 800 trådar av 8/2 bomullsgarn, men om man orkar så borde 1400 trådar med ett tunnare garn (till exempel 16/2) bli ännu starkare.

Till inslag köpte vi kammat ullgarn, Kampes 20/2 redgarn och det gick åt 200 gram för vår sjal. Vi funderade på att använda ull i varpen också, men då bomull stretchar mindre och inte går av lika lätt, gör det att det är lättare att varpa bomull.

Vi varpade 15 meter plus framknytning för att kunna göra tre sjalar och hela rumpan vägde då 1,8 kg.

Som sked använde vi en 60 sked med två trådar i varje rör för att få en okrymt bredd på 67 cm och en slutbredd efter krympning på 62 cm. Först funderade vi på en 50 sked, men det hade gett en färdig bredd på över 70 cm, vilket vi tyckte var för brett.

Tanken var sedan att väva 5.10 meter för att efter 10% krympning ha en sjal i storlek 6 på 4.6 meter. Det visade sig dock att vi hade mätt i väldigt spänt läge och slutgiltig längd blev istället 4.4 meter vilket ändå blev helt perfekt för oss.

Solva och väva gåsöga

Eftersom trådarna är så tunna och vi gärna ville att gåsögonen skulle synas, så valde vi att göra ett gåsöga i fem nivåer. Varje gåsöga tar då 38 varptrådar i anspråk och vi får således 21 gåsögon på bredden på sjalen.

Då gåsöga är en form av 2/2 sicksack kypert, så kommer inte yttersta varptråden att binda på ena eller andra sida när du går åt ena eller andra hållet. Det går inte att solva bort, däremot kan du välja att ha de yttersta varptrådarna osolvade på bägge sidor. Resultatet blir då att dessa trådar kommer att stanna i mitten av skälet oavsett hur du trampar. Genom att alltid föra in skytteln över de osolvade varptrådarna från ena sidan och komma ut under varptrådarna på andra sidan (vilket sker automatiskt när man kör med skyttel), så binder du manuellt alltid de yttersta trådarna, oavsett var i mönstret du är. När man har kommit in i det, så går det lika fort att väva som om alla trådar hade varit solvade.

Vi slog ganska hårt i början för att få en stadig fållkant, men valde sedan att ”slå” väldigt löst, endast putta inslagen mot varandra för en inslagstäthet på 7 inslag per cm. Varje gåsöga blev då 6 cm långt i spänt läge, och 5 cm i slutprodukten.

Efterarbete

Efter att ha klippt ur sjalen, fållade vi ytterkanterna och la hela sjalen i kallt vatten för att trådarna skulle sätta sig lite. Vi vek den sedan över en handduk och tryckte försiktigt för att få ut det värsta av vattnet. Sedan lät vi hela sjalen torka platt på golvet på några utlagda handdukar. När sjalen var nästan torr hängde vi upp den på en tvättställning för att torka det sista. Dessa tvättråd är för att vi hade ull i vår sjal. Om du enbart väver med bomull borde ett vanligt 40-gradigt maskinprogram fungera utmärkt.

Slutresultat

Slutresultatet blev en sjal med 25% ull och 75% bomull. Den blev väldigt mjuk och smidig, men känns ändå stark och rejäl då den ändå blev 300 g/m². Och sen blev den förstås väldigt snygg.

12 oktober, 2017

Att torka trattkantareller och annan svamp

Vissa år är det äppelår, andra år är det blåbärsår. I år är det svampår, och då gäller det att både passa på att plocka svamp, men också att konservera för att kunna använda år då det inte finns lika mycket svamp att finna i skogen.

Trattkantareller är en ypperlig svamp att konservera genom torkning. Vi torkar dem hela, och förvarar den sedan i tättslutande burkar, mörkt och svalt. Annan svamp går också bra att torka men bör då skäras i mindre bitar.

Svamp innehåller mycket vatten. Idag torkade vi 1,5 kg svamp, och när torkningen var klar vägde samma svamp bara 90 gram. När man sedan vill använda sin torkade svamp, kan det vara bra att tillsätta den väskan igen, genom att låta svampen ligga i blöt några timmar innan. Sen är svampen bara att använda som om den vore färsk. Vi brukar dock inte ha så god framförhållning, så när vi gör en härlig svampsås, så lägger vi i och kokar de torkade svamparna direkt, så får de suga åt sig vätskan under kokningen. Det fungerar bra det också.

När vi torkar svamp, så gör vi det i en elektrisk tork. Vi fyller ollorna ganska rejält eftersom svampen krymper mycket vartefter den torkar. Sedan torkar vi på 40 grader tills all svamp är knastertorr. Det tar ca 6 timmar. För bäst resultat byt ordning på ollorna under torkningen och rör runt lite bland svampen någon gång ibland.

Om du inte har en elektrisk tork, eller om du har en väldigt stor mängd svamp att torka, går det fortfarande väldigt enkelt att torka svamp. Lägg ut dem luftigt på tidningspapper och rör runt bland svampen någon gång per dag. Din svamp borde då vara torr på några dagar till en vecka.

7 oktober, 20178 oktober, 2017

Potatisen Blå Kongo

En av potatissortena vi sådde i år var den blå potatisen Blå Kongo. Det är en rolig sort att ha i matlagning om man gillar färger, men den var väldigt mjölig och framförallt var den nästan omöjlig att hitta i landet när man grävde upp plantan.

”Där är en potatis! Eller nej… Det var en sten”

23 september, 20178 oktober, 2017

Frank och damerna

Vi hade länge tänkt att vi skulle skaffa oss höns, och att det skulle vara en lantras. Lantras innebär att det är en av de raser som har utvecklats under en lång tid i Sverige och är vana vid våra förhållanden. Det till skillnad från de hybrider som är hårt framavlade för att antingen värpa mycket eller ge så stor avkastning på kött som möjligt. I praktiken betyder det att en lantras klarar sträng kyla bättre, äter mindre, växer långsammare och värper färre ägg än en hybrid, vilket passar bra för en självhushållare som gärna producerar maten till hönsen själv, och gärna har dem ute, även under vintern. En annan anledning att vilja ha en lantras är för att man hjälper till att bevara en del av den svenska historien.

Kackel.se är en förening för bevarande av de svenska lantraserna av fjäderfän i Sverige, och av dem köpte vi boken ”Höns, ankor och gäss” för att få mer kött på benen, både vad gäller vilka lantraser som finns, men också hur man tar hand om dem. Efter några besök på olika hönsbytardagar sprang vi plötsligt på en tjej som sålde osorterade kycklingar av lantrasen Skånsk Blomme. Det är den största av Sveriges lantraser och den näst vanligaste i Sverige. Vi slog till och köpte 8 st kycklingar för att ha en god sannolikhet att få i alla fall fyra hönor och en tupp. Resterande tuppar skulle få hamna i frysen.

Väl hemma på gården blev det brått att få ihop hönshuset som inte var helt klart, men nu blev det högsta prioritet. Tills dess fick kycklingarna leva i två stora kartonger som vi skar öppningar i och placerade vägg i vägg. En värmelampa behövde de också då de inte hade din hönsmamma som kunde skydda dem mot nattens kyla, men lyckligtvis kunde vi låna en av en granne. På dagarna fick de springa runt i några kompostgaller vi ställde i en fyrkant.

Efter ungefär en vecka blev hönshuset klart i ett rum i magasinet, det vart vitmålat och fint, men strö på golvet och hönsen fick flytta in. I cementgrunden i hönshuset fanns det sedan tidigare en lucka för hönsen att gå ut genom, och där utanför satte jag upp en temporär hönsgård bestående av några hörnpinnar, ett när runt om, och ett nät över. I utegården fick de vara under dagarna men när skymningen kom så stängde vi in dem i hönshuset.

En vecka senare bestämde vi dock att se ifall de kunde hållas fritt på gården. Så de fick lov att utforska utanför hönsgården. Men försiktiga steg trevade de ut på tomten, under vaksamma ögon från oss, då katterna tyckte att kycklingarna såg väldigt roliga ut att leka med.

Mycket uppläxning av katterna senare inser vi att det fungerar väldigt bra att ha dem lösa på gården. De sprätter och letar mat lite varstans, och tar skydd under traktorvagn och annat när de känner sig rädda eller bara vill ha skugga. På kvällarna går de antingen tillbaka själva till hönshuset eller så motar vi enkelt tillbaka dem och stänger för natten så att inte räven ska ta dem.

Nu några månader senare har kycklingarna växt till sig ordentligt och man kan nu könsbestämma dem tydligt. Det visade sig att vi hade sådan tur att lyckas köpa sju hönor och en tupp, så det blir en helt perfekt besättning på gården, men tyvärr inga kycklingstekar till frysen det här året. Förhoppningsvis kommer tuppen, som vi för övrigt har döpt Frank, att göra sitt jobb, och hönsen att börja lägga ägg till våren, så får vi kanske nya kycklingar i sommar.

9 september, 20179 september, 2017

Löken och dess eländen

Den 15 maj satte vi gul lök, rödlök och scharlottenlök, 250 g sättlök av varje. Det innebar kanske 50 gul lök, 30 rödlök och 5 scharlottenlök.

Det var en av de första saker vi satte i våras, en av de första saker som kom i jorden i den nyharvade lilla åkerplätten som skulle bli vårt trädgårdsland. Därför gjorde vi ett antal nybörjarmisstag. Vi satte raderna för tätt vilket gjorde det jobbigt att rensa. Man fick krypa runt på huk men hade ingenstans att sitta, var man än vände sig klev man på en lök. Vi kunde inte heller använda hjulhackan vi fick någon vecka senare eftersom den var bredare än raderna. Det hela gjorde att vi drog oss för att rensa, vilket ledde till misstag nummer två.

Lök har svårt att konkurrera mot ogräs, och snart var allt täckt av tistlar, kvickrot och brännässlor. Det blev mycket jobb att försöka hitta de små gröna stråna bland allt ogräs, och många lökar drogs upp av misstag för att det nästan såg ut som gräs. Här är en bild från mitten på juli där lökarna kommit upp en del och där vissa delar rensats.

Det vi gjort bra på vissa ställen var att sätta lökarna med samma avstånd på alla rader. Hittade man en lök på en rad så visste man mer exakt var nästa rads lök borde ligga.

Efter mycket jobb lyckades vi rensa allt för hand, men sen fick vi barn. Nu har det gått två månader sedan vi rensade senast, och nu är det näst intill omöjligt att hitta den vissnade lökblasten bland de höga tistlarna.

Vad göra? Skall allt slit vara förgäves? Kristoffer fick en idé och använde ovan nämnda hjulhacka med kupplog. Sen plöjde vi rakt igenom ogräset, på raderna. Jodå, det gick. En och annan lök gjorde sig till känna.

Flera lökar är stora och fina medan andra blir sättlök nästa år. Det är dock bara bråkdelen av de vi satte. Förhoppningsvis får vi upp dem vid harvandet i slutet på säsongen.

Lärdomar till nästa år:

Brett mellan raderna så att hjulhackan kan användas samt att det går att stå mellan raderna.
Samså med till exempel rädisor så att raderna syns och går att rensa tidigt, innan löken gjort sig till känna. Minskar också risken för att råka kliva på någon lök om raden syns bättre.
Rensa, rensa, rensa!

8 september, 20178 oktober, 2017

Äppelmos

Nu har äpplena blivit till mos. Det är ett bra sätt att använda kantstötta och skadade äpplen som inte går att lagra eller torka. Kärnhus och fula delar skärs bort och blir grismat.

Ingredienser:

Äpplen

Socker – vi använder ca 50% av fruktvikten. Större mängd socker ger en längre hållbarhet.

Gör så här:

Ta bort kärnhus (vi använder äppelurkärnare för det går lite smidigare men det går lika bra att dela och skära bort med kniv), skär bort ev fula delar och dela varje äpple minst ett par gånger. Det är en smaksak om man vill ta bort skalet, vi orkar inte göra det men det blir slätare om man gör det.

Lägg i kastrull med lite vatten i botten och koka på svag värme under omrörning tills äpplena kokat ner, ca 45 min.

Tillsätt socker. Koka till önskad konsistens, vi kokade ca 30 min till.

Häll på väl rengjorda glasburkar och skruva åt locket ordentligt.

Burkarna vänds med fördel uppochner under en kort stund för att den varma sylten ska döda ev bakterier i locket. Låt sedan svalna med locket uppåt och ställ därefter svalt.

I kylskåp har vi fått oöppnade burkar att hålla i upp till ett år, men man får räkna med att någon burk kan börja mögla. Kasta i så fall hela innehållet då möglet sprider sig i hela burken.

7 september, 20178 oktober, 2017

Grisarna får större hage

Sedan en tid tillbaka har grisarna ätit upp allt grönt i sin hage och bökat upp det mesta ätliga där. Det har varit god tid att utöka deras inhägnad ett tag nu, men här om dagen gjorde jag äntligen ett ryck. Jag liade ett stråk i det höga gräset och satte ut elstängselpinnar vidare runt bakom margasinet och upp i skogsdungen mellan magasinet och snickabon. Efter att jag drog nytt elstängsel på de nya stolparna och öppnade upp från den gamla hagen till den nya, så var det med blyga steg grisarna korsade den gamla haggränsen, de ville inte gärna upptäcka att de fick en elstöt igen.

De vande sig dock snabbt vid att hagen hade blivit större och skuttade istället runt och utforskade sina nya kvarter. Nu trivs de väldigt bra på sin nya skogstomt och brukar sova i skuggan under träden.