Författare: Kristoffer Emanuelsson

Publicerat den

Skogens miljövärden

Under våren 2020 har vi restaurerat en gammal lövskog vi har i vår ägo. Inom projektet röjde vi även för att skapa rekreation och höja natur- och kulturvärden. Projektet är sponsrat av EU via Länsstyrelsen i Uppsala och Skogsstyrelsen genom Landsbyggdsprogrammet 2014-2020 och projektet Skogens Miljövärden.

Projektet utfördes för att höja den biologiska mångfalden, och öka rekreationsmöjligheterna i området. I skogarna finns även värdefulla fornlämningar som har bevarats och rensats från träd för att människor i framtiden ska kunna njuta av vår historia.

Publicerat den

Att väva en egen bärsjal i gåsöga

Vi har börjat bära ganska mycket i bärsjal här på Källinge, och då vi varje onsdag går till en vävstuga övertalade vi damerna där tillsammans med en annan sjalbärare att få sätta upp en bärsjal i en av vävstolarna. Vi ville ha en mysig stark bärsjal i delvis ull och nu har vi äntligen blivit färdiga med vår egenvävda bärsjal i gåsöga.

Varp och planering

Vi funderade först på att varpa 1400 trådar för stabilitet, men damerna på vävstugan avrådde oss från det, då det skulle bli lite väl mycket trådar att solva. Det slutade med att vi varpade 800 trådar av 8/2 bomullsgarn, men om man orkar så borde 1400 trådar med ett tunnare garn (till exempel 16/2) bli ännu starkare.

Till inslag köpte vi kammat ullgarn, Kampes 20/2 redgarn och det gick åt 200 gram för vår sjal. Vi funderade på att använda ull i varpen också, men då bomull stretchar mindre och inte går av lika lätt, gör det att det är lättare att varpa bomull.

Vi varpade 15 meter plus framknytning för att kunna göra tre sjalar och hela rumpan vägde då 1,8 kg.

Som sked använde vi en 60 sked med två trådar i varje rör för att få en okrymt bredd på 67 cm och en slutbredd efter krympning på 62 cm. Först funderade vi på en 50 sked, men det hade gett en färdig bredd på över 70 cm, vilket vi tyckte var för brett.

Tanken var sedan att väva 5.10 meter för att efter 10% krympning ha en sjal i storlek 6 på 4.6 meter. Det visade sig dock att vi hade mätt i väldigt spänt läge och slutgiltig längd blev istället 4.4 meter vilket ändå blev helt perfekt för oss.

Solva och väva gåsöga

Eftersom trådarna är så tunna och vi gärna ville att gåsögonen skulle synas, så valde vi att göra ett gåsöga i fem nivåer. Varje gåsöga tar då 38 varptrådar i anspråk och vi får således 21 gåsögon på bredden på sjalen.

20170906_190552.jpg

Då gåsöga är en form av 2/2 sicksack kypert, så kommer inte yttersta varptråden att binda på ena eller andra sida när du går åt ena eller andra hållet. Det går inte att solva bort, däremot kan du välja att ha de yttersta varptrådarna osolvade på bägge sidor. Resultatet blir då att dessa trådar kommer att stanna i mitten av skälet oavsett hur du trampar. Genom att alltid föra in skytteln över de osolvade varptrådarna från ena sidan och komma ut under varptrådarna på andra sidan (vilket sker automatiskt när man kör med skyttel), så binder du manuellt alltid de yttersta trådarna, oavsett var i mönstret du är. När man har kommit in i det, så går det lika fort att väva som om alla trådar hade varit solvade.

20170714_195852.jpg

Vi slog ganska hårt i början för att få en stadig fållkant, men valde sedan att ”slå” väldigt löst, endast putta inslagen mot varandra för en inslagstäthet på 7 inslag per cm. Varje gåsöga blev då 6 cm långt i spänt läge, och 5 cm i slutprodukten.

Efterarbete

Efter att ha klippt ur sjalen, fållade vi ytterkanterna och la hela sjalen i kallt vatten för att trådarna skulle sätta sig lite. Vi vek den sedan över en handduk och tryckte försiktigt för att få ut det värsta av vattnet. Sedan lät vi hela sjalen torka platt på golvet på några utlagda handdukar. När sjalen var nästan torr hängde vi upp den på en tvättställning för att torka det sista. Dessa tvättråd är för att vi hade ull i vår sjal. Om du enbart väver med bomull borde ett vanligt 40-gradigt maskinprogram fungera utmärkt.

20171009_120814.jpg

20171009_154932.jpg

Slutresultat

Slutresultatet blev en sjal med 25% ull och 75% bomull. Den blev väldigt mjuk och smidig, men känns ändå stark och rejäl då den ändå blev 300 g/m². Och sen blev den förstås väldigt snygg.

 

Publicerat den

Att torka trattkantareller och annan svamp

Vissa år är det äppelår, andra år är det blåbärsår. I år är det svampår, och då gäller det att både passa på att plocka svamp, men också att konservera för att kunna använda år då det inte finns lika mycket svamp att finna i skogen.

Trattkantareller är en ypperlig svamp att konservera genom torkning. Vi torkar dem hela, och förvarar den sedan i tättslutande burkar, mörkt och svalt. Annan svamp går också bra att torka men bör då skäras i mindre bitar.

Svamp innehåller mycket vatten. Idag torkade vi 1,5 kg svamp, och när torkningen var klar vägde samma svamp bara 90 gram. När man sedan vill använda sin torkade svamp, kan det vara bra att tillsätta den väskan igen,  genom att låta svampen ligga i blöt några timmar innan. Sen är svampen bara att använda som om den vore färsk. Vi brukar dock inte ha så god framförhållning, så när vi gör en härlig svampsås, så lägger vi i och kokar de torkade svamparna direkt, så får de suga åt sig vätskan under kokningen. Det fungerar bra det också.

När vi torkar svamp, så gör vi det i en elektrisk tork. Vi fyller ollorna ganska rejält eftersom svampen krymper mycket vartefter den torkar. Sedan torkar vi på 40 grader tills all svamp är knastertorr. Det tar ca 6 timmar. För bäst resultat byt ordning på ollorna under torkningen och rör runt lite bland svampen någon gång ibland.

Om du inte har en elektrisk tork, eller om du har en väldigt stor mängd svamp att torka, går det fortfarande väldigt enkelt att torka svamp. Lägg ut dem luftigt på tidningspapper och rör runt bland svampen någon gång per dag. Din svamp borde då vara torr på några dagar till en vecka.

Publicerat den

Potatisen Blå Kongo

En av potatissortena vi sådde i år var den blå potatisen Blå Kongo. Det är en rolig sort att ha i matlagning om man gillar färger, men den var väldigt mjölig och framförallt var den nästan omöjlig att hitta i landet när man grävde upp plantan.

”Där är en potatis! Eller nej… Det var en sten”

Publicerat den

Frank och damerna

Vi hade länge tänkt att vi skulle skaffa oss höns, och att det skulle vara en lantras. Lantras innebär att det är en av de raser som har utvecklats under en lång tid i Sverige och är vana vid våra förhållanden. Det till skillnad från de hybrider som är hårt framavlade för att antingen värpa mycket eller ge så stor avkastning på kött som möjligt. I praktiken betyder det att en lantras klarar sträng kyla bättre, äter mindre, växer långsammare och värper färre ägg än en hybrid, vilket passar bra för en självhushållare som gärna producerar maten till hönsen själv, och gärna har dem ute, även under vintern. En annan anledning att vilja ha en lantras är för att man hjälper till att bevara en del av den svenska historien.

Kackel.se är en förening för bevarande av de svenska lantraserna av fjäderfän i Sverige, och av dem köpte vi boken ”Höns, ankor och gäss” för att få mer kött på benen, både vad gäller vilka lantraser som finns, men också hur man tar hand om dem. Efter några besök på olika hönsbytardagar sprang vi plötsligt på en tjej som sålde osorterade kycklingar av lantrasen Skånsk Blomme. Det är den största av Sveriges lantraser och den näst vanligaste i Sverige. Vi slog till och köpte 8 st kycklingar för att ha en god sannolikhet att få i alla fall fyra hönor och en tupp. Resterande tuppar skulle få hamna i frysen.

Väl hemma på gården blev det brått att få ihop hönshuset som inte var helt klart, men nu blev det högsta prioritet. Tills dess fick kycklingarna leva i två stora kartonger som vi skar öppningar i och placerade vägg i vägg. En värmelampa behövde de också då de inte hade din hönsmamma som kunde skydda dem mot nattens kyla, men lyckligtvis kunde vi låna en av en granne. På dagarna fick de springa runt i några kompostgaller vi ställde i en fyrkant.

Efter ungefär en vecka blev hönshuset klart i ett rum i magasinet, det vart vitmålat och fint, men strö på golvet och hönsen fick flytta in. I cementgrunden i hönshuset fanns det sedan tidigare en lucka för hönsen att gå ut genom, och där utanför satte jag upp en temporär hönsgård bestående av några hörnpinnar, ett när runt om, och ett nät över. I utegården fick de vara under dagarna men när skymningen kom så stängde vi in dem i hönshuset.

En vecka senare bestämde vi dock att se ifall de kunde hållas fritt på gården. Så de fick lov att utforska utanför hönsgården. Men försiktiga steg trevade de ut på tomten, under vaksamma ögon från oss, då katterna tyckte att kycklingarna såg väldigt roliga ut att leka med.

Mycket uppläxning av katterna senare inser vi att det fungerar väldigt bra att ha dem lösa på gården. De sprätter och letar mat lite varstans, och tar skydd under traktorvagn och annat när de känner sig rädda eller bara vill ha skugga. På kvällarna går de antingen tillbaka själva till hönshuset eller så motar vi enkelt tillbaka dem och stänger för natten så att inte räven ska ta dem.

Nu några månader senare har kycklingarna växt till sig ordentligt och man kan nu könsbestämma dem tydligt. Det visade sig att vi hade sådan tur att lyckas köpa sju hönor och en tupp, så det blir en helt perfekt besättning på gården, men tyvärr inga kycklingstekar till frysen det här året. Förhoppningsvis kommer tuppen, som vi för övrigt har döpt Frank, att göra sitt jobb, och hönsen att börja lägga ägg till våren, så får vi kanske nya kycklingar i sommar.

 

Publicerat den

Grisarna får större hage

Sedan en tid tillbaka har grisarna ätit upp allt grönt i sin hage och bökat upp det mesta ätliga där. Det har varit god tid att utöka deras inhägnad ett tag nu, men här om dagen gjorde jag äntligen ett ryck. Jag liade ett stråk i det höga gräset och satte ut elstängselpinnar vidare runt bakom margasinet och upp i skogsdungen mellan magasinet och snickabon. Efter att jag drog nytt elstängsel på de nya stolparna och öppnade upp från den gamla hagen till den nya, så var det med blyga steg grisarna korsade den gamla haggränsen, de ville inte gärna upptäcka att de fick en elstöt igen.

De vande sig dock snabbt vid att hagen hade blivit större och skuttade istället runt och utforskade sina nya kvarter. Nu trivs de väldigt bra på sin nya skogstomt och brukar sova i skuggan under träden.

Publicerat den

Riva farstun

Nu vart det äntligen dags att riva farstun. Plåttaket måste ha läckt länge för bjälkarna hade börjat ruttna långt innan vi flyttade in, och det läckande taket gjorde det dessutom livsfarligt när det bildades is på farstun under vintern.

Så nu drog jag igång med kofoten, tigersågen och vinkelslipen och tog ner räcke, plåttak, panel och timmerstomme på hela övre delen av farstun.

Allt ligger nu på marken och jag funderar över ifall jag kommer att få ihop det igen…