Caroline Magnusson

22 oktober, 202123 oktober, 2021

Odling senaste 3 åren

Det har varit flera år av tystnad på bloggen, men desto mer aktivt har det varit på gården. Vi är just nu en familj på 5, och har de senaste åren haft en till tre volontärer via WWOOF eller workaway.com vilket har resulterat i att mycket blivit gjort på gården. Här kommer lite bilder och info från vår växtlighet.

Vi har lärt oss väldigt mycket mer på dessa tre år av odling, trots två förlossningar mitt i odlingssäsongen. Men odlingen har kommit på sidan av varje år, både pga barnen och för att renoveringarna kommit först.

Vi kom i kontakt med konceptet permakultur redan för 5 år sedan, men har först nu verkligen försökt förstå vad det verkligen är: ett koncept och principer och inte lösningar. Det hjälper dig att ställa rätt frågor för att du själv ska hitta svaren. Med det tankesättet kan man inte ”göra” permakultur utan istället odlar man med permakulturprinciperna som vägledning för designen. Permakultur blir ett sätt att förhålla sig till sig själv och omgivningen och försöka hitta lösningar som blir långsiktigt hållbara och minimerar ens eget arbete samtidigt som man får mat utan är göra det på bekostnad av andra arter. Permakultur handlar om designen och inte lika mycket om själva produkten. Det finns mängder med YouTubevideor som beskriver detta bättre.

Det jag konstant snubblar på med permakultur, och det som kanske gjort att vi inte riktigt tagit det till oss, är att jag inte känt att det nödvändigtvis hjälpt mig att bestämma hur jag ska göra när jag står där med spaden i handen och snabbt ska gräva ner ett träd innan barnen slåss. Nu har jag insett att det inte är tanken, permakultur ska inte ge mig svaren. Det svåra blir då plötsligt att jag måste hitta svaret själv, vilket gör allt så groteskt stort och oöverstigligt eftersom jag måste kunna så mycket om hur naturen fungerar för att veta vad som är bäst. Så permakultur kan hjälpa oss att designa men jag inser att jag måste leta på andra ställen för att få tekniken och svaret, och se många konkreta exempel på hur och varför andra gjort på vissa sätt, för att själv bestämma hur jag ska plantera trädet. Och att det ändå är bra att fortsätta som vi gjort nu, dvs att testa och testa och göra fel för att lära oss. Låta några äppelträd hamna fel och växa dåligt, rensa för lite och få problem med sniglar och potatisbladmögel och sen ta ett steg tillbaka och fundera på hur vi kan förbättra. Istället för att stå med trädet i handen i tre år i väntan på att komma på den optimala placeringen. Och vi kommer inte nödvändigtvis köra permakultur fullt ut utan kan välja att applicera de principer vi vill när vi tycker det gör mest nytta. Vi har svårt för religiös fundamentalism, vilket verkar göra att de extremt renläriga även inom permakultur ger oss obehag.

Här kommer bilder på odlingar nära huset, ”under-säsongsodling” på ca 100 kvm med växthus och bärbuskar i nära anslutning:

fräser delar av landet 2021, medan delar av landet är täckt hela säsongen för att undvika att ogräs tar över, och delar blir upphöjda bäddar. Målet är att skapa fasta, upphöjda bäddar på hela ytan men detta hinns inte med det här året.

plantering av äpple och päron i en av raderna för att testa att blanda perenna och annuella grödor, höst 2020. Ängsfröblandning sås mellan träden

växthuset 2018, vi hade inte bundit upp allt i tid så det blev en djungel

Odlingar på en gammal vall, en bit längre bort från huset och bredvid grannens hus. Ca 1000 kvm odling med möjlighet till utökning:

potatissättning tillsammans med Carolines bror och vårt äldsta barn, vår 2018

potatisskörden (plus några jordärtskockor) för lagring hösten 2021. Sommarpotatisen är redan upptagen och uppäten. Vi satte 8 kg av Sarpo Mira som är bladmögelresistent, vilket borde gett en skörd på 40-80 kg, dvs ett par hinkar till. Precis efter att potatisen var satt kom det 200 mm regn, vilket gjorde marken hård och skulle kunna varit anledningen till att den växt dåligt. Det är också en sort som inte är speciellt framtagen för lerjord och skulle kanske växa bättre på annan jordmån.

1 juli, 20181 juli, 2018

Vårens odling

Efter en lång och kall vinter med en hel del snö, där kaminerna kom väl till pass, har våren varit desto varmare, torrare och mer hektisk. Förutom en snart ettåring har tiden fyllts med trädfällning, plantering av 1000 granplantor, bygge av tunnelväxthus, odling, bygge av grishus och – hage, inköp av två olika jordfräsar, fräsning och harvning av nya land, kycklingkläckning, renoveringar och en resa till USA.

Odlingarna, som var anledningen till att vi flyttade ut på landet från första början, har i år hamnat i skymundan när mycket annat hamnade högre upp på agendan. Dessutom har det som gjorts gått trögt.

Kvickrot på förra årets odlingsplats

Vi fick hjälp av grannbonden att fräsa upp den betesmark där vi odlade förra året, eftersom plöjningen och harvningen förra året inte räckte för att slå sönder grästuvorna, och de gjorde marken svårjobbad. Efter fräsningen var grästuvorna pulveriserade, men återstod gjorde ett virrvarr av kvickrotsrötter som gjorde det svårt att köra med hjulhacka och således svårt att så och rensa. Vi kämpade förra året, nu vill vi att det ska vara enkelt när vi väl odlar på stor yta. Lösningen på kvickrot (som ser ut som gräs men med rötter som långa trådar) är kontinuerlig harvning, så vi beslöt oss för att inte odla på plätten i år, utan göra det lätt att komma fram med traktorn. Nu har vi harvat med två veckors mellanrum sen i mitten på maj, och bara sått potatis längs ena kanten.

Vi harvar på.

Miniland

För att få åtminstone någon skörd i år har vi gjort en bädd utanför köksfönstret, och där växer just nu squash, pumpa, sockerärt, gurka, rovor, sallat, ruccola, mangold, vitlök och jordgubbar tätt. De har sällskap av en pallkrage med tomat, med tillhörande miniväxthus.

Årets odling är ytterst anspråkslös till förmån för förberedelser inför nästa år.

Misslyckad omplantering

Appropå tomat så dog alla förodlingar av purjo, tomat, pumpa och squash. De var satta i såjord = lätt jord utan näring, och planterades om till större krukor med tung jord från en gammal gödselstack. Om det var chocken i den nya jorden eller att de stod ute i solen större delen av dagen (det senare var inte planerat, men barn ni vet…) som tog kål på dem vet jag inte, men efter ett par dagar hade allt utom fyra chiliplantor dött. Tur då att vi har snälla grannar som hade några plantor över.

Nytt land kräver nya maskiner

Vi bestämde oss för att fräsa upp gräsmattan på baksidan av boningshuset nu när det inte blev något med förra årets land. Efter två veckor med att förgäves försöka starta grannens jordfräs, startade den till slut, men då insåg vi att den inte riktigt kom ner så djupt. Så vi köpte en egen, modell större, en så kallad tvåhjulstraktor från 60-talet. När inte heller den var till belåtenhet köpte vi ännu en, den här gången till traktorn. Nu är det äntligen uppfräst.

Harv nr 1: Tvåhjulstraktor. När denna dras igång vill man ha hörselkåpor! Och skyddsdräkt mot dammet.

Harv nr 2, till traktor, lastas av med traktor

Resultatet är dock inte direkt odlingsbart då det är mycket klumpar. Det bästa vore att låta de sönderslagna grästuvorna ligga och förmultna till nästa år och planen är att lägga halm och hö på. Kanske att vi lägger lite bra jord ovanpå i ett hörn för att kunna få ner lite förodlad kål i år.

Vi håller humöret uppe, fokuserar på allt annat vi vill göra på gården och hoppas på mer skörd nästa odlingssäsong. Tänk vad bra det kommer bli nu när mycket av grovjobbet är gjort.

9 september, 20179 september, 2017

Löken och dess eländen

Den 15 maj satte vi gul lök, rödlök och scharlottenlök, 250 g sättlök av varje. Det innebar kanske 50 gul lök, 30 rödlök och 5 scharlottenlök.

Det var en av de första saker vi satte i våras, en av de första saker som kom i jorden i den nyharvade lilla åkerplätten som skulle bli vårt trädgårdsland. Därför gjorde vi ett antal nybörjarmisstag. Vi satte raderna för tätt vilket gjorde det jobbigt att rensa. Man fick krypa runt på huk men hade ingenstans att sitta, var man än vände sig klev man på en lök. Vi kunde inte heller använda hjulhackan vi fick någon vecka senare eftersom den var bredare än raderna. Det hela gjorde att vi drog oss för att rensa, vilket ledde till misstag nummer två.

Lök har svårt att konkurrera mot ogräs, och snart var allt täckt av tistlar, kvickrot och brännässlor. Det blev mycket jobb att försöka hitta de små gröna stråna bland allt ogräs, och många lökar drogs upp av misstag för att det nästan såg ut som gräs. Här är en bild från mitten på juli där lökarna kommit upp en del och där vissa delar rensats.

Det vi gjort bra på vissa ställen var att sätta lökarna med samma avstånd på alla rader. Hittade man en lök på en rad så visste man mer exakt var nästa rads lök borde ligga.

Efter mycket jobb lyckades vi rensa allt för hand, men sen fick vi barn. Nu har det gått två månader sedan vi rensade senast, och nu är det näst intill omöjligt att hitta den vissnade lökblasten bland de höga tistlarna.

Vad göra? Skall allt slit vara förgäves? Kristoffer fick en idé och använde ovan nämnda hjulhacka med kupplog. Sen plöjde vi rakt igenom ogräset, på raderna. Jodå, det gick. En och annan lök gjorde sig till känna.

Flera lökar är stora och fina medan andra blir sättlök nästa år. Det är dock bara bråkdelen av de vi satte. Förhoppningsvis får vi upp dem vid harvandet i slutet på säsongen.

Lärdomar till nästa år:

Brett mellan raderna så att hjulhackan kan användas samt att det går att stå mellan raderna.
Samså med till exempel rädisor så att raderna syns och går att rensa tidigt, innan löken gjort sig till känna. Minskar också risken för att råka kliva på någon lök om raden syns bättre.
Rensa, rensa, rensa!

8 september, 20178 oktober, 2017

Äppelmos

Nu har äpplena blivit till mos. Det är ett bra sätt att använda kantstötta och skadade äpplen som inte går att lagra eller torka. Kärnhus och fula delar skärs bort och blir grismat.

Ingredienser:

Äpplen

Socker – vi använder ca 50% av fruktvikten. Större mängd socker ger en längre hållbarhet.

Gör så här:

Ta bort kärnhus (vi använder äppelurkärnare för det går lite smidigare men det går lika bra att dela och skära bort med kniv), skär bort ev fula delar och dela varje äpple minst ett par gånger. Det är en smaksak om man vill ta bort skalet, vi orkar inte göra det men det blir slätare om man gör det.

Lägg i kastrull med lite vatten i botten och koka på svag värme under omrörning tills äpplena kokat ner, ca 45 min.

Tillsätt socker. Koka till önskad konsistens, vi kokade ca 30 min till.

Häll på väl rengjorda glasburkar och skruva åt locket ordentligt.

Burkarna vänds med fördel uppochner under en kort stund för att den varma sylten ska döda ev bakterier i locket. Låt sedan svalna med locket uppåt och ställ därefter svalt.

I kylskåp har vi fått oöppnade burkar att hålla i upp till ett år, men man får räkna med att någon burk kan börja mögla. Kasta i så fall hela innehållet då möglet sprider sig i hela burken.

6 september, 20178 oktober, 2017

Grönsaksskörd

Trots den sena våren, den torra sommaren samt födsel mitt i allt så har vi kunnat skörda ett och annat. Det som klarat sig bäst har varit sådant som kunnat klara sig utan förkultivering och alltför mycket ogräsrensning.

Här nedan är bilder på polkabeta, morötter och zucchini. Vi har också börjat skörda bondbönor, pumpa, lök, morot, potatis, rödbeta, vaxböna, skärböna och frilandsgurka.

4 september, 20178 oktober, 2017

Äppelskörd

Efter ett besök på trädgårdsdagen i Enköping där vi fick möjlighet att prata med en pomolog, har vi lyckats artbestämma två av våra äppelträd. Det ena är ett ”Sävbyholm” och det andra heter ”Wealthy”, och båda är tydligen väldigt vanliga i Mälardalen.

Sävbyholmsäpplen mognar i slutet på augusti, och på en vecka går det från surt till gott till mjöligt. Så tiden är inne för skörd, och det är brått!

Det dåliga äppelåret gör att det inte blev mer än en korg med fina äpplen för torkning, samt en halv korg äpplen för mos.

Vi tvättade och kärnade ur äpplena för torkning och skar dem i ca 2 mm tjocka skivor. Sen testade vi att både torka dem på trådar i taket och i vår elektriska tork.